- Project Runeberg -  Guds frälsningsväg /
349

(1924) [MARC] Author: Fredrik Hammarsten
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

349
vägen var icke tillfinnandes på hans dödsdag. Han hade
gått förbi den något förut. Iyåt oss besinna detta!

Och då en skiljeväg ligger oss före i afton och Herren
pekar ut den och samvetet förstår det, låt oss gå den
vägen! Det är en rannsakningens stund i afton, en
nådens stund, en stund, under vilken våra hjärtan böjas
djupt ned och vi alla borde komma ned i stoftet. Det
är så lätt att en sådan kväll som denna känna varma
känslor i sitt hjärta, känna det uppbyggligt och skönt,
att när man lyssnar till sången, bliva stämd till andakt,
och att när man sedan går hem, tänka: »Jag har så
mycket att tacka Gud för.» Och med bättre tankar
kunde man ju knappt gå hem. Men ändå fattas kanske
det väsentligaste. Du har icke sett in i ditt hjärtas
djup och stannat för, vad Gud först och främst begär.
Ty innan han begär en människas tack, begär han, att
hon skall sätta sin mun i stoftet, bekänna sin synd,
övergiva sin synd och giva sitt hjärta åt honom, så
att det blir ett nytt hjärta, som tackar Gud.

Men hava vi då icke samlats just för att tacka Gud?
Jo visst. Och vi må gärna säga: Det är just därför
vi kommit hit. Men först ned i stoftet! Kanske en
människa aldrig tackar Gud bättre än under tårar. Kanske
hon aldrig tackar honom bättre, än på samma gång som
tacksägelsen strömmar fram, det ljuder ett klagoljud
därinne: »Gud, misskunda dig över mig, syndare.»
Ett sådant den fattiga andens ord, hur stämmer det
icke hjärtats harpa till lov! I,åt oss tacka Herren. Han
är det värd. Om allt, som uti mig är, själ, ande, håg och
sinne, nerver och muskler, blodkärl och allt, kunde lova

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gfrv/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free