Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Det är icke nog att tro, att han är Gudsmänniskan, den
heliga idealmänniskan, föredömet. »Vilken annan kan
övervinna världen, än den som tror, att Jesus är Guds
Son?» I de verser, som följa omedelbart på vår text,
heter det också: »Detta är vittnesbördet, att Gud har
givit oss evigt liv, och det livet är i hans Son. Den som
har Sonen, han har livet, den som icke har Guds Son,
han har icke livet.» Här synes alldeles tydligt, i vilken
mening aposteln Johannes talat om nödvändigheten av
att tro, att Kristus är Guds Son. Mången tager det så:
Man skall tro det och det. Så räknar man upp allt
vad man skall tro, och så underförstås: Vem kan göra
det?
Här se vi emellertid, att det är något oändligt stort
och härligt, ja, nödvändigt att fatta Kristus såsom
Guds Son, därför att vi då måste fatta honom såsom
den, i vilken evighetslivet har kommit hit ned till
jorden.
Sedan förekomma i vår text ord, som säkert många
icke alls förstå och som kanske ingen förstår helt.
Det är många delade tankar om vad Johannes kunnat
mena, när han säger: »Ty tre äro de som vittna: Anden,
vattnet och blodet.» Mig synes den enklaste
förklaringen vara den, som även är ganska vanlig, att
apostelns ord framkallats därav, att på hans tid fanns en
irrlärare, som lärde, att Guds Son visserligen hade tagit
sin boning i Jesus av Nasaret vid hans dop, då han
begynte nedstigandet i vattnet och således kom med
vattnet, men att samme Guds Son sedermera övergav
Kristus, innan han korsfästes, så att han icke kom med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
