Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEVANDE STENAR
Ef. 2:17—22.
Salomo säger på ett ställe: Uppbygga har sin tid och
nedriva har sin tid.
Den tid, i vilken vi leva, är i sanning en nedrivandets
tid. Det är ett fullständigt raseri som går igenom
världen, att få riva ned. Men det kommer nog också den
tid, då det skall byggas upp igen. Så växlar det i världen:
Riva ned och bygga upp — bygga upp och riva ned.
Men under allt detta är det en byggnad, som ända
från tidens begynnelse blott rest sig högre och högre,
som aldrig rivits ned och aldrig kommer att rivas ned.
Den står med sin nedre del på jorden men når med sin
spira ända in i himmelen. Ingen människohand når
den för att riva ned den, och intet människoöga ser den.
Man anar dess tillvaro, man känner dess tillvaro, man
vet, att den finns, och man bekänner det. Men den syns
icke. Det är en förunderlig byggnad, det skönaste av
allt, som Gud har skapat, det dyrbaraste av allt som han
äger. En enda sten i den byggnaden är mer värd än
hela världen i övrigt. Det har Jesus Kristus själv sagt.
Den består av människosjälar, av människovarelser,
som äro sammanfogade genom Andens band. Det är
Andens tempel, Guds tempel, Guds boning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
