Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
gren, som icke bär frukt, tager vingårdsmannen bort.
Den sten, som icke förmedlar Anden, kan icke längre
få vara med, ty tillväxten beror på, att Anden
obehindrat får genomströmma hela byggnaden, sten för
sten. Då först växer den till en Guds boning.
Den ena stenen har fått sin plats här, den andra där.
Den ena är så att säga en stor sten, slipad och putsad
av Anden, och ligger i själva muren, så att den syns
ganska tydligt för alla. Och så säger man kanske:
»Det där är en framstående personlighet i Guds
församling.» Så sitter det en annan liten sten inkilad mellan
de andra. Det var ett litet tomrum. Där passade ingen
stor och märkvärdig personlighet, blott någon liten,
någon som icke tyckte sig något vara. Och tänk, om
icke den hade funnits och velat vara liten, velat infogas
där, då hade templets skönhet förstörts. . Därför äro
sådana människor, som Gud fått göra små, härliga i
Guds tempel. De äro i egentligaste mening
sammanbindande länkar.
Jag hörde häromdagen ett ord anföras, som någon
yttrat: Vi fostra våra barn, så att de bli stora. Gud
fostrar sina barn, så att de bli små.» Nå, de stora
stenarna äro också användbara och det i lika hög giad
som de små. Men vad jag särskilt vill framhålla, är, att
ingen må känna sig bedrövad, om han intar den mest
obetydliga plats i templet. Blott Anden får gå igenom
alltsammans, är det gott. En stor sten kan hindra
Anden mycket lättare än en liten.
Vad är vår uppgift i templet? Jo, som sagt, att själva
genomträngas av Anden och sedan förmedla Anden till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
