Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38o
när vi i himmelen få se en människa, som vi icke hade
väntat att få se. Vi skola tänka: »Till henne sade jag
aldrig ett ord. Jag vet mig aldrig hava fällt något
yttrande, som kunde vara henne till välsignelse. Men hon
är här nu. Och jag ser, att över henne faller något av det
sken, som jag själv mottagit från Gud över mitt ansikte
och mitt liv. Jag måste ha väglett henne, utan att veta
det, och hon hittade rätt.»
Hur viktigt att vara en sådan sten!
En gång, mina vänner, är templet färdigt.
Ställningen tages ned. Då får man se själva
tempelbyggnaden. Ställningen var nödvändig, medan bygget pågick.
Men den skymde, såsom en ställning alltid gör, på samma
gång som den tjänar. Den skall tagas bort en gång, och
då står templet där färdigt i all sin skönhet.
Sedan kan icke en enda sten mer sättas dit. Jag har
mången gång tänkt, att det mest fruktansvärda av allt,
som kunde hända mig, vore, om jag förts fram för att
infogas i templet, om jag varit mycket nära men aldrig
kommit in. Det kan ju hända, då ett bygge är slut, att
där ligga stenar och timmer och annat som skulle varit
med, men aldrig blev använt. Det har legat så nära,
så nära men kom ändå inte med. När byggnaden är
färdig, får det icke ligga kvar. Det står i bibeln talat
om »förödelsens kvast». När Gud fattat den i sin hand
och sopar rent kring templet, då kastas mycket bort,
varom människor sagt: »Den och den var en riktig
tempelmänniska.» Men hon var det icke. Hon hade kommit
nära men kom aldrig med. Hon var bredvid muren men
var icke i muren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
