Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - NYTT OCH GAMMALT - Narkissos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag hatar dig, du är mig kär, Narkissos,
jag vill gå bort, jag kan ej det jag vill!
För mig finns viljan ej och icke valet,
ty själva hatet älskar jag och kvalet,
vi skall du pina mig till döds, Narkissos?”
Och Eko ropade med sorg: ”Narkissos!”
Narkissos!
Och tusenfalt det ljöd: Narkiss-Narkissos!
Då sågos vita veck för vinden flyga,
då sågs en flicka fram till källan smyga
och bakom grubblarn snart hon stod.
Hon lade armen om hans hals, hon lade
sitt hår mot hans, sin kind mot hans och sade:
”Var man, Narkissos, var en man med mod!
Den dystra krets, du ser, är blott en källas,
men vänd dig om, där väntar hela Hellas
och ädel kamp med Hellas’ ungdomsskara
— och vann du ej, så har du mig, Narkissos!”
Narkissos!
med veka stämmor hördes bergen svara.
Då strök han håret från sitt bleka änne,
då stod han upp och log och kysste henne
och glömde källan och sin egen bild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
