Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - RÄGGLER Å PASCHASER - Boka numra två - Frimureran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIMURERAN.
Öm att d’ä sant nu för tia, dä vet int ja. Men på far
mins ti va dä allt si som så mä frimureran.
Far min va ingen rädd kär, men nog ble’n unnli,
når de ble tal om den tia han va gårsdräng när
käll-mäster Lunngren ve Låsen i Kallsta.
Skrömt å ilänn lär dä ha vör för jämnan däröpp i
frimurstehölla i Låsen. Far min va pocka te gå öpp
på vien iblann å da feck’en löv te gå förbi di utäck
döran söm va däröpp. Dä tass å tass å host å
skröm-tulér sä därinn, sa’n, för jämnan, å en gang sa dä
”Jan” te’n iffrå e dörr. ”Akt dä, Jan”, töckt’en dä sa.
Å tocka liklockt, söm dä va. Men varst va dä, når
frimureran skull ha storkalas, för da kom dä tock i
dagen, söm int kan utsäjs av en kristen mans tonge.
Men valls han först feck nys öm barnätinga, dä
örk’en int höll töst mä.
Dä va en gang di hadd en töcken där stor
kanalja-tion däröpp. Dä hadd komm storfolk dit iffrå Örbro å
Stockholm — å tjock å bre va di, sa’n — å fäll vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
