Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - RÄGGLER Å PASCHASER - Boka numra två - Frimureran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en va den välmåga kom iffrå, välgödd onger ä inga
fattimansköst. Di, som ha bynnt på mä den
mat-årninga, kan fäll int lätt bli, men urätt ä å förblir
dä te ät barn.
Far min feck förståss spring te källern ätter putäler
— könsti putäler va dä, sa’n, gammel å nersmord va
di, å far min trodd att dä va svavelsyr å ammoniak
i döm, sa’n, för tocker vinputäler hadd’en för sin del
allri sett.
Men så kom Lunngren å sa te’n, att’en skull tull
fram en kagg, söm stog bål i a vrå. ”Tull fram den
där kaggen”, sa Lunngren han. ”D’ä litt salta fårkött
— frimureran ska allti ha salta fårkött, da hör te
frimurerlagen.” Könsti lag, tänkt far min han, men
han sa itnö, utta han tull fram kaggen, söm han va
tesagt.
Men da händ dä int bätter än att den en botten
valt iffrå å da rann dä ut armer å ben tå små barn.
Va’ke dä dä ja tänkt, tänkt far min han, men sa
itnö den gangen häller. Men Lunngren ble vit söm
ett lakan i syna å sprang fram å feck fast botten igän
på kaggen. ”Ja ska tull in kaggen sjöl”, sa’n.
”Ja, den kaggen får allt Lunngren tull in sjöl”, sa
far min. ”Mä tock fårkött vell int ja ha nö te skaff”,
sa’n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
