Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv (August Strindberg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tedde sig för den romantiske klockarens uppjagade
inbillning.
Efter ”Klockaren på Rånö” har författaren på ett
friskt och godmodigt sätt tecknat ett par prästfigurer.
Hr Strindberg tycks hysa ett visst överseende och
medlidsamt intresse för de nutilldags så försmädade tjänarne
i den ”tyst lidande kyrkan”. Hans präster äro fördenskull
icke av den Kiellandska jesuittypen, utan beskedliga
vardagsmänniskor med stark anstrykning av löjlighet.
Följer så en något krystad brottmålshistoria med ty
åtföljande psykologisk gåta, som lämnas oförklarad.
Vidare ett stycke kallat ”Vidskepelse” om en tyrann till
båtsman, som fick husera så länge han ville, tills han
ämnade slå en kvinna — då fegheten och loj heten hos
männen bröts och lymmeln fick ett kok stryk — något
som författaren tyckes anse såsom en yttring av
vidskepelse.
Bland de övriga skisserna må särskilt nämnas ”Höjer
tar gården själv”, en högst drastisk och utan tvivel
naturtrogen skildring av de aldrig rådlösa bondknepen
vid tillämpandet av kontrakt för arrende och undantag.
Bäst i hela samlingen är måhända den sorglustiga
skissen ”Skräddarns skulle ha dans”. Ömkliga äro
visserligen hela baltillställningen och det svinaktiga
dryckeslaget och ömklig är den arme puckelryggige värden, som
blev full redan i början av festen. Men utom det att
författarens kända förmåga att trolla fram det levande
livet ur trycksvärtan här på ett glänsande sätt gör sig
gällande, har han även förstått att göra den stackars
skräddaren till en varelse, värd vår medkänsla. Det ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
