Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturalism och romantik (Zola)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och förstås av människorna. Under växlande gestalter
fortlevde de genom medeltiden och fingo en föryngrad
form i romantikens skapelser och sedan naturkrafternas
verkningar i det sociala livet blivit föremål för
uppmärksamhet, hava diktare även åt dessa förlänat konturer och
givit dem pulsslag och hjärta. Zola har emellertid icke
nöjt sig med detta för att fylla svalget mellan naturen
och människan, han har även med våld hos den senare
undertryckt det högre livet och gjort henne till ”la bete
humaine”, en varelse som har starkt släkttycke med
ovannämnda själlösa, dock icke fullt omedvetna eller djuriska
väsen. Men varken det ena eller det andra är ett företag
som tillkommer den nyktre iakttagaren och skildraren
av påtaglig verklighet. Det är snarare den allsmäktiga
fantasien och den godtyckliga viljan hos en romantiker,
som åstadkommer ett dylikt verk.
Den tokige, men geniale Hoffmann och hans
Teufels-elixir kom mig i tankarne, dels emedan berättelsen även
där rör sig om en ättling av utsvävande förfäder, vilken,
liksom Jacques, måste gälda deras synder med brott och
vansinne — dels med anledning av den sällsamma
dubbelpersonligheten hos Hoffmanns ”broder Medardus”,
vilken aldrig kommer till rätta med vad som är hans
egentliga jag. Samma tveklyvning av personligheten förefinnes
hos Jacques Lantier — ”la bete”, som alldeles
självständigt lever sitt liv inom honom och ibland är ensam
herre, samt den andre Jacques, vilken ibland är så gott
som försvunnen — bortblåst — borta. Detta måtte väl
vara ett fantastiskt romantiskt sakförhållande! — om
ock, möjligen, någon liknande företeelse förekommit i
dårhusens annaler. Hoffmanns bok är för övrigt alltför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
