Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om humor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HUMOR.
Humor är icke helt och hållet avskaffad i dessa dagar.
Det är tillåtet att skämta då och då för att krydda sitt
tal, även när man är i tagen med de allvarliga spörsmål,
som ”satts under debatt”. Man får till och med använda
sin humoristiska gåva att fördränka i löje vad som helst,
nota bene om man har ett moraliskt eller vetenskapligt
tendentiöst syfte — ett syfte att förbättra genom att
uppvisa vrångbilderna eller att visa människorna vad de äro.
Men ingen törs vara en fin humorist — humorist på
grund av nöjet av humoristisk uppfattning och
framställning — en humorist med Guds nåde, som har rätt
att upplösa allt disharmoniskt, vrångt och eländigt —
tillvarostriden, skröpligheterna, synder och alltsammans
— i ett stort, alltomfattande, alltförlåtande halvt
svår-modigt men medkänsligt löje. Vem skulle i vår tid våga
framställa en skara fyllbultar och glädjeflickor så som
Bellman framställt dem — förkomna, bedrövliga varelser,
men älskvärda i all sin löjlighet, och fullkomligt odömda
i sedligt avseende? Stackars fader Movitz, stackars Ulla
Vinblad — hade ni råkat i händerna på nutidsdiktare
— huru skulle de icke karvat och dissekerat eder och
uppvisat hur komplett ömkliga ni äro — djuriska
förnedrade varelser, ej värda annat öde än ”stöbesleven”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
