Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Berlings saga (Selma Lagerlöf)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hand? Eller om den elake Sintram, som spelar kort om
nätterna med den onde och skrämmer vettet av gamla
Ulrika Dillner? Eller om de vilda kavaljererna, som
ligga på marken och dricka glögg ur en tiokannkittel i
Ekeby smedja? Eller om alla dessa sagor och skrock
och galenskaper, som tagas på allvar och skildras på det
trovärdigaste sätt?
”Ut i barnkammaren med dessa dårskaper”, skolen I
säga — ”eller snarare in till de gamle vid
skymnings-brasan, ty för barn är det farligt att läsa sådana hemska
saker!”
Allvarsamt talat, kommer nog en och annan att säga
något ditåt, när han läst Selma Lagerlöfs bok. Men det
blir nog icke många, därom vittna de enstämmiga
lovord, som tillströmmade från alla håll, när de första
fragmenten av ”Gösta Berlings saga” för ungefär ett år sen
framträdde.
Och den som gläder sig åt djärvhet och originalitet i
förening med talang, åt kraft i stämningen, åt fantasi
och intelligens i skildringen, kan icke annat än hälsa
fröken Lagerlöf mycket välkommen i den svenska
litteraturen, ty hon äger dessa egenskaper i högre grad än
någon annan av våra författarinnor.
”Gösta Berlings saga” är visserligen såsom ett helt
betraktat en mycket bristfällig komposition.
Sammanhanget är svårt att hålla hop, så lösligt fogat är det, och
händelserna sno sig in i varandra, så att man ibland
känner sig ordentligt vimmelkantig. Dessa brister
ursäktas dock till en del av ämnets egen beskaffenhet.
En annan brist förefinnes i skildringen av de många
olika gestalterna i boken — man får för det mesta endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
