Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo Tolstoy och hans skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit”, säger han själv. ”Lögn, t juveri, otukt,
dryckenskap, övervåld, dråp — allt har jag gjort mig skyldig
till, och samtidigt strävade och längtade jag endast efter
det goda, och mina likar höllo mig för en relativt taget
mycket sedlig människa och anse mig så ännu i dag.”
Och med rätta, kan man väl tillägga, ty ”relativt taget”
var nog Tolstoy en mera sedlig människa än de fleste,
därom vittna hans skrifter, i vilka en ande, som hungrar
och törstar efter rättfärdighet och lider av människornas
dålighet och kval, överallt kommer en till mötes.
Tolstoy slog sig emellertid i början till ro med att
”tron på livsutvecklingen, på konstens och poesiens höga
uppgift var en religion och han själv en av dess präster
— en mycket inbringande och angenäm befattning”. Och
han inbillade sig att han liksom de övrige ”prästerna”
hade till uppgift att ”undervisa människorna”. Men ju
mera han blev bekant med författarelivet, desto mer
började hans tvivel vakna. Han lade märke till att den där
religionen var en mycket tvivelaktig sak, ty prästerna
grälade, överöste varandra med skällsord samt gjorde sig
skyldiga till allehanda ”skälmstycken”. Dessutom insåg
han att han såväl som de andra icke visste vad det var de
undervisade i. Till sist föreföll honom allt detta som en
ohygglig galenskap — det skrevs och sladdrades i
oändlighet, men det var alltsammans meningslöst, ty ingen
lade märke till att han icke kunde svara på ”livets
enklaste fråga: skall man handla så eller så?” Emellertid
fortfor han dock att skriva, därtill driven just av sin
rädsla för ”denna förfärliga känsla av sin egen
okunnighet”, och han ”bemödade sig att döva den genom att så
mycket ivrigare undervisa andra”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
