- Project Runeberg -  Skrifter. Jubileumsupplaga / 5. Prosa /
79

(1935) [MARC] Author: Gustaf Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Robert Burns - 2. Kärlek och sång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för ung att giftas än, jag är för ung att giftas än, ser
herrn”, svarar den stackars flickan och beskriver allt
obehag hon skulle ha av att ligga i samma säng som en
man. ”Men om ni kommer den här vägen fram litet
senare, så skall jag vara en sommar äldre, ser herrn

— jag är för ung ännu — det vore synd att ta mig från
min mamma än!”

På ett annat ställe kommer ”Duncan Gray” dragande
för att fria. Men ”Maggie” knyckte på nacken och såg
obekant och skygg ut och bad Duncan hålla sig på
avstånd. ”Duncan grät och Duncan bad” men ”Meg var
döv som Ailsa Craig”. Till slut tröttnade Duncan. Skall
jag gå här och dö som en galning för en högfärdig jänta,
tänkte han, hon kan gärna för mig få gå åt — Frankrike.
Nu var det Maggies tur att ödmjuka sig. ”Hur det gick
till, må doktorerna ge besked om”, heter det, men ”Meg
blev sjuk och han blev frisk”, Duncan var emellertid en
beskedlig gosse och lät tala vid sig, ”han ville icke bli
hennes död — nu äro de krya och glada bägge två”.

Dylika ämnen i mångfaldig växling från allmogelivet
i Låg-Skottland har Burns behandlat i en mängd visor.
De låta obetydliga nog, när man är nödsakad att återge
deras innehåll i prosa och på ett främmande språk. Men
i sin ursprungliga form äga de ett oförlikneligt behag
genom originella ordmålningar på det uttrycksfulla
skotska landsmålet samt genom de klingande, okonstlat
fulländade rytmerna. När man läst en av dessa små visor,
glömmer man den icke lätt, den sjunger en länge i
öronen och man får då och då lust att slå upp i boken
för att återknyta bekantskapen.

Av samma intagande verkan äro många av visorna till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:42:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gfskrifter/5/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free