- Project Runeberg -  Skrifter. Jubileumsupplaga / 5. Prosa /
168

(1935) [MARC] Author: Gustaf Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter (Verner von Heidenstam)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är så intensivt målat och komponerat att det
verkar nästan direkt på nerverna och lämnar ett intryck efter
sig som om man stått i fönstret och sett det hela passera
förbi samt sedan hörde den tomma tystnaden efter de
plötsligt förklingande skriken. I detta slags realism, som
icke har med fotografi att göra, är Heidenstam utan
medtävlare. Han har en gång låtit en härskara av
Babylons stenbeläten marschera till storms mot Ninive —
något mer overkligt i vanlig bemärkelse kan knappt
tänkas, men det är gjort med sådan sanningsenlig kraft,
att det blir alldeles trovärdigt.

Heidenstams dikter böra läsas icke två eller tre gånger
i rad, utan fem eller sex — det är så mycket som
förbises i första ögonblicket och det första intrycket är ofta
svårförstålighet, emedan så sällsynt mycket av färg,
gestalt och tanke blivit hopat i de få ord som
sammanträngas i en vers. Man bör helst kunna stycket utantill
och därtill ha tänkt över och vägt varje ord. Men sedan
man på detta sätt fått fatt på hela innehållet med alla
dess vidder åt djupet och höjden, känner man sig till
mods som om man funnit en skatt värd att åter och åter
tagas fram och beundras. Det är sant att skalden här
och var offrar själva tonen i versen för innehållets skull
och det verkar någon gång störande — man får ibland
en epigrammatisk ”Sinngedicht” eller ett oväntat
penseldrag — en ny bild, som nog är utmärkt karaktäriserande,
men som för en på avvägar — där man icke tänkt sig
något annat än fullbordandet av meningen och tonföljden
i föregående vers. Men denna olägenhet är väl
oskiljaktigt förbunden med det egendomliga och självborna i
hans talang. Andra ha den motsatta benägenheten — att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:42:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gfskrifter/5/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free