Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julen anno 47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULEN ANNO 4 7.
Vi hade icke brytt oss om att tända lampan, utan sutto
och höllo skymning framför den stora salskaminen. Brasan
flammade muntert och kastade underliga skuggor på de
gamla välbekanta föremålen.
Vi ha låtit allting stå kvar som det stod i salig fars
tid. Varken syster min eller jag ha någon smak för de
här nymodiga möblerna, som gå i krumelurer och
sprätt-bågar och icke hålla att se på. För resten har jag vant
mig vid de gamla sakerna — långsoffan som rymmer
femton feta fruar och stått där den står i hundra år, de
massiva ekborden och de vitmålade stolarne med
förgyllningar, och gamle brons-Napoleon på hörnskåpet och
alla hans fälttåg i litografi på väggarne. Ty far min var
en nitisk beundrare av den store korsikanen. Nu för tiden,
sedan man blivit så förbaskat klok, lär man ha kommit
underfund med att den väldige imperatorn endast var
en rövareanförare och simpel tjuv och Gud vet icke vad.
Men det angår mig inte, jag håller mig i alla fall vid
det gamla.
Det var juldagsafton till ära, som vi slagit oss ned i
salongen. Inte kunde man i helgen sitta hopkrupen i det
lilla förmaket där inne, som i vardagslag. Det skulle
vara en smula högtidligt, förstås. Och högtidligt var det.
med besked, ty i hela det stora huset hördes ej knätt eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
