- Project Runeberg -  Skrifter. Jubileumsupplaga / 5. Prosa /
210

(1935) [MARC] Author: Gustaf Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julen anno 47

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom och slogo omkring sig med näsdukarne. Men då
steg han fram till flygeln och sjöng en smältande aria
ur Lucie: ”Hulda ängel, som försvunnit”, och gjorde
sig så rörande olycklig han kunde, och då var det
omöjligt för de vredgade skönheterna att motstå honom. De
trodde verkligen på allvar att han gick och bar på en
hjärtesorg.

Stackars Sixten, han blev olycklig nog! Aldrig
glömmer jag, när han kom hit på sitt sista besök, sedan han
hade blivit tvingad att ta avsked från regementet efter sina
vådliga skandaler. Det var i samma veva som Balkens
gjorde konkurs och måste gå från Lövstafors och jag
tror att det tryckte honom mera än det andra. Han hade
nog del i olyckan. Det var en ynk att se den granna
karlen gå här krokig och hopsjunken och dricka konjak
och tala om att skjuta sig för pannan. Det kanske hade
varit bättre att han det hade gjort. Där ute i Amerika
har han nog haft det eländigt, ty han hade ingen vilja
och ingen förmåga att slå sig fram. Gud välsigne honom
i alla fall, han var min bäste vän och ett gott hjärta hade
han, fastän han var vild och lättsinnig, och därtill ett
gott huvud.

Men vad visste vi då om sorg och olyckor, där vi
flögo omkring och dansade och slamrade och skrattade
bland våra barndomsbekanta? Allting kändes så tryggt.
Idel välmående och muntert och hederligt folk hade vi
omkring oss och vi kände varandra i botten varenda en.

Teet bjöds omkring och mor min, den beskedliga
människan, gick och såg efter att ingen skulle bli utan. Och
där inne i förmaket och kabinettet började det skrapas
med stolar och gubbarne kommo ut. De voro röda och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:42:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gfskrifter/5/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free