- Project Runeberg -  Skrifter. Jubileumsupplaga / 5. Prosa /
211

(1935) [MARC] Author: Gustaf Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julen anno 47

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skinande av den goda middagen och de många toddarna,
som de satt i sig mellan robbertarne. Och de gestikulerade
och grälade ännu i dörren om ”kung fjärde” och ”dam
tredje” etc.

Men när de kommo ut bland damerna blevo de med
ens chevalereska och bockade sig och krusade för fruarna.
Och prosten Björkman slog sig i slang med flickorna
och sade pedantiska artigheter och kvickheter, som han
själv skrattade åt så att den ofantliga magen skakade.

Och gamle far som artig värd skulle visa sig intressant
och tog sig för att förevisa Napoleons fälttåg för femtionde
gången och förklarade alla hans marskalkar och
generaler. ”Det där är Napoleon vid Austerlitz — här ha vi
Lodibryggan — den där i vita byxorna är marskalk Ney

— han med mössan är Joachim Murat, kungen av Neapel,
ni vet”, etc., gick gubben på. Men marskalk Bernadotte
hoppade han som vanligt över. Det var många på den
tiden, som nog tyckte om att få Norge, så skral än
erövringen var, men tyckte mer om fienden på grund av
Lodibryggan, Austerlitz och Sankt Helena.

Marie-Charlotte hade fått Sixten på tu man hand borta
i ett hörn. Hon brukade alltid ha ett visst inflytande på
honom och hon höll säkert en av sina vanliga
straffpredikningar för honom, ty hon var röd i ansiktet och
såg mycket allvarsam ut. Och han, den spjuvern, låtsade
sig vara högeligen uppbyggd. Han drog ner mungiporna
och rynkade ögonbrynen och runkade sorgset på huvudet
för att visa hur djupt han ångrade sig.

Ja, herre gud, om han ändå hade fäst sig vid
Marie-Charlotte på allvar. Då kanske han kunde ha hållit sig
hygglig och då kunde de ha suttit än i dag på Lövsta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:42:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gfskrifter/5/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free