Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julen anno 47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mare. Det dundrade och pustade och flåsade där ute
alldeles i närheten. Huset darrade i sina grundvalar och
fönsterrutorna skallrade och pfui-i-i-i pep det infernaliskt
vasst. Det var 7-tåget, som brusade förbi och kastade
oss huvudstupa tillbaka i verkligheten. Den nya tiden
med allt dess oväsen drog hånfullt visslande genom vår
park. Varenda vagn i det där tåget var naturligtvis
propp-full med tyska provryttare och frälsningssoldater och
mormoner och socialister och skojare och allt vad det
här moderna anhanget heter. Nog är det hårt att ha hela
eländet in på näsan, när man ändå har dragit sig ifrån
alltsammans och vill vara i fred. Järnvägarna äro
naturligtvis en alldeles obegripligt märkvärdig uppfinning,
men det vet jag att jag inte haft en ostörd stund, sedan
lokomotiven började skrika i öronen på mig. För mig må
man gärna upprätta järnvägsförbindelse med månen och
göra telefonledning till Mars och Jupiter, bara jag finge
vara i fred för de evinnerliga uppfinningarna. Den gamla
goda tiden är ändå förbi för alltid och ingen uppfinning
kan flytta oss tillbaka till gamla dagar, om icke minnet
och fantasien, men även de äro utsatta för att störas av
gallskrikande ångvisslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
