Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Killebukken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KILLEBUKKEN.
Han hade starkt släkttycke med Hin Håle. Svart var
han. Horn hade han, och det långa svarta skägget var
precist likt det skägg jag sett på porträttet av Gamle
Erik.
Jag hyste redan ifrån början misstro till honom, där
han gick och spionerade kring knutarne och slipade
hornen mot staketet. Han gick bestämt och planlade något
sattyg, och jag hade en dunkel känsla av att han hade
ett särskilt horn i sidan till mig, ty det ryckte alltid till i
nacken på honom, när jag gick över gården, och jag
märkte, att han kastade en stygg, skelande blick efter
mig. Visste han om, att jag var en ”falsk svensker”?
Stod han där och passade på för att vid tillfälle botta
ikull mig och ordentligt mörbulta mig för Karl XII:s
krig och det ”orene flag” och andra oförrätter, som vi
tillfogat hans landsmän?
Ibland var han ända inne i förstugan och spionerade,
jag hörde, hur han kom smygande, så tyst han kunde,
stannade utanför min dörr och lyssnade. Han tänkte väl
att jag inte märkte något och att jag skulle komma ut, så
att han kunde överfalla mig, när jag minst anade det.
Men jag varskoddes av killebukslukten, som trängde
igenom nyckelhålet, och det hade han icke beräknat, så
slug han annars var. Till slut märkte han, att det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
