Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Killebukken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sökte någon. Var det mig eller killebukken? Varför
kunde det icke vara mig? Dagen förut hade hon varit
ovanligt älskvärd mot mig — spelat krocket med mig
och strött sand i håret på mig, när jag skulle bulta fast
pinnen i jorden. Vi hade dessutom kastat krusbärskart
på varandra och fört en mycket tillfredsställande
diskussion om Henrik Ibsen och äktenskapsfrågan. Jag trodde
verkligen att hon började finna mig intressant och icke
alls dum, för att vara karl och svensk.
Killebukken syntes icke till.
Jag funderade icke länge, utan tog käpp och hatt,
kilade ut andra vägen, smög mig bakom huset och stallet
och kom osedd in på vägen, där jag visste att fröken
A agot skulle gå. Jag spankulerade långsamt framåt och
låtsade botanisera blommorna vid vägkanten.
Det dröjde icke länge, förrän jag hörde hastiga steg
bakom mig, och där kom fröken Aagot marscherande i
sin vanliga käcka jägartakt. Smärt och spänstig var hon.
En utmärkt vällyckad uppnäsa hade hon — den såg ut
att vara ”sig selv nok”. Hennes fötter voro små,
väl-formade klättrarfötter — sådana som man hoppar med,
när man vandrar i bergen. Hon var en glad och
tilldragande syn.
— Spiser De graess? frågade fröken Aagot, när hon
fick se mig. Jag slutade tvärt att botanisera.
— Så tidigt uppe! Jag trodde fröken ännu sov den
rättfärdiges sömn! sade jag, fräckt vanställande fakta.
— Aa, jeg er den tidligste ottefugl i hele gåren. Jeg
maa ud hver morgen og see paa de dejlige bjerga mine!
— Er graesset allerbedst at spise om morgnen? tilläde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
