Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Killebukken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var tydligen förfärligt rädd, men ilskan satt ännu
i honom, ty han vände sig ibland, hoppade högt och
stångade i luften samt satte därefter i väg i ännu vildare
fart.
En flock barnungar kom larvande på vägen.
— Hej, här kommer bukkefanden, sade killebukken
och knuffade till en liten jänta, så att hon satte en hård
rova i vägen. De andra togo till flykten, killebukken satte
efter dem, och så bar det av som Asgardsrejen, backe
upp och backe ner — först ungarne, så killebukken, så
jag, så fröken Aagot.
Just som jag var i hälarne på killebukken och skulle
ge honom ett dråpslag med käppen, gjorde han en
tvärvändning och försvann i skogen.
— Ja, vad säger ni nu om er älskade killebuk, sade
jag med skadeglädje. Anfaller fredliga vandrare
bakifrån, springer som en feg pultron, när det gäller allvar,
och slår ikull småbarn.
Fröken Aagot svarade något om ”saakaldt momentant
vanvid”. — Hvis no bare ikke den stakkeln gaar vil i
bjergen og braekker nakken sin! tilläde hon oroligt.
— Nå, det vore, min själ, ingen olycka!
Men när vi kommo hem till gården, stod killebukken
helt lugn och åt krusbär i buskarne.
Han låddes inte se oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
