Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Midsommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskorna väl och överhöljde dem med alla sina rika
håvor av sommarprakt och härlig årsväxt, av kärlek och
munterhet och hjärtinnerlig godhet. Och Brage hin gamle
slog på sin silversträngade harpa och strödde ned på
jorden ett välgörande regn av glättiga och rörande
tonfall.
Därför har deras dyrkan ännu efter så många hundra
år icke helt och hållet försvunnit från jorden, fastän
deras namn äro glömda och deras hedersdag nämnts
efter en annan — efter en av dem som hjälpt till att
föröda Asgård och Vanhem och driva gudarne i
landsflykt.
Kanske var det de katolske apostlarnes avsikt att döda
de gamle gudarnes midsommardyrkan, när de nämnde
dagen efter den helige döparen. Men i så fall ha de
misslyckats, ty nu som fordom är det icke boten och
bättringen, som allmännast firas vid midsommar, utan
naturglädjen och levnadslusten. Och sannolikt kommer det
att vara så till tidernas ända, ty människan är nu en
gång ett dubbelväsende, som lever både i anden och
materien eller rättare aldrig här i livet kan skilja dem
åt — hon är icke blott danad att gråta och grubbla,
utan även att skämta och skratta. Det finnes visserligen
och har alltid funnits människor, som saknat humorns
gåva och aldrig haft något av den sympati, som utan
någon bikänsla av dygd och plikt draga människorna till
varandra såsom lekkamrater. De ersätta dessa brister med
självbehärskad pliktuppfyllelse och fullföljandet av vissa
stränga regler för livet. De småle aldrig, de göra aldrig
gott av omedveten impuls, utan efter en viss sedelag, de
göra sällan något orätt och döma hårt om alla som icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
