Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skuggans land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKUGGANS LAND.
Det är solen, som framkallar livet och uppehåller det.
Om solen slocknade, så förtvinade livet på jorden.
Men när solen bara är skymd av moln och endast
en halvskum skugga vilar över landen från tunga
bly-färgade moln, då förtvinar icke livet helt och hållet,
det blir endast sjukt och blekt och matt. Och därför
är livet här i norden, som långa, långa tider överskuggas
av tunga blyfärgade moln, under långa tider så sjukt
och blekt och matt. Bergen och skogen förlora kontur
och färg och förvandlas till obestämda mörka massor,
som likna molnen där uppe. Vattnet glittrar icke mer.
Fåglarna äro döda eller utvandrade till långt
avlägsna länder. Eller också sitta de sorgsna och tiga
i skymundan. Ingen vårdar sig om att sjunga — icke ens
sorgsna visor, som kunde trösta med vemodiga tonfall.
Vad skulle det tjäna till? Ingen ton, den må vara glad
eller sorgsen, kan tränga sig fram i den gråkalla fuktiga
luften och bröstkorgen är sammanpressad av trycket
ovanifrån och strupens strängar äro sjuka av fukt och kyla.
Människornas gestalter äro icke längre gestalter. På
avstånd sammanfalla de ungefär med det övriga
halvdunklet. På nära håll urskiljer man linjerna så tämligen,
men de sakna belysning och äro därför obestämda.
Anletet är en blek fläck, dragen ha förlorat konturerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
