Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djurtyper i människotyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller bara ett övergående uttryck av likhet med en eller
annan djurtyp. Om alla människor bära härstamningen
från en lång rad av allt högre utvecklade djursläkten
inom sig eller motsvarigheter till deras respektive
huvudegenskaper, kunde man om dessa flyktiga skymtar säga
att vid olika tillfällen framträder haren, räven, hunden,
katten, örnen etc. inom en människa, mer och oftare det
ena eller det andra hos den särskilda individen, allt efter
hans åt det ena eller det andra hållet besläktade egenart.
Den mera stadigvarande likheten med en viss djurtyp,
icke blott vid ett särskilt tillfälle utan hela livet igenom
eller under långa perioder av detsamma, torde tyda på
antingen en atavistiskt från ett dylikt djursläkte nedärvd
egenart eller på en egenart, atavistiskt nedärvd från
förfader eller förfäder, vilkas liv haft någon likhet med
det ifrågavarande djursläktets — en indians smygliv har
t^ ex. någon likhet med en rävs — eller ock på att den
ifrågavarande personens liv av någon annan orsak än
härstamningens kommit att likna det ena eller andra
djursläktet. En nattlig likplundrare, sådan som Dickens
skildrat i ”Our mutual friend”, kan på grund av sitt
yrke oavsett all atavism komma att i någon mån likna
en uv, en hyena eller ett annat nattdjur. Sluskigt och
på kroppens gödande anlagt liv kan hos en människa
på grund härav, oavsett härstamningen, framkalla
likhet med ett svin i utseende och uppträdande.
När likheten mellan en människa och en viss djurtyp
är uttryckt i huvudets, ansiktets och gestaltens
ursprungliga form och tillvarelsesätt, har man anledning att
an-taga en nedärvd likhet. Adelsmannen och hästen äro
bägge rasvarelser, vilkas rasförädling kan ha haft vissa
23. — F r Ö d i n g, Skrifter. V.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
