Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om jagmedvetenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
centraljagmedveten och han har kanske med sin klara
intelligens varit det ännu mera än Napoleon Bonaparte,
vars geni för övrigt väl knappast var Caesars underlägset,
men vars självuppfattning möjligen var naivare och
mindre förstående än Caesars? Gautama-Buddha och andra
forntida religionsstiftare hava möjligen haft en med dessa
härskares suveränitetskänsla besläktad uppfattning av sig
själva såsom central jag, d. v. s. ledande och centrala
personligheter, fastän syftet hos dessa religionsstiftare
icke i förstå rummet varit maktutövning, utan ordnande
tillrättaställning, för de varelser, som omgivit dem. Vad
särskilt den hebreiskt-kristna skiftningen av denna typ
angår, så hava dess representanter, Moses, Samuel, David,
Elias och andra profeter samt Jesus visserligen betraktat
sig som Guds redskap, men suveränitetskänslan hos dem
torde ändå, fastän känd såsom bemyndigande från Gud
och såsom ansvarighetskänsla inför Gud allena, hava haft
någon släktskap med den hos Julius Caesar och Napoleon
Bonaparte, vilka möjligen också ansågo sig vara på något
vis påverkade av någon makt, de må ha kallat den öde
eller stjärna — jag är för övrigt icke tillräckligt historiskt
underkunnig att veta, om icke verkligen även de ansett
sig vara påverkade av Gud eller gudom. Jesu ord till
sina lärjungar i stormen på havet: ”1 klentrogne, varför
ären I rädde”, äro i släkt med Caesars till hans fruktande
följeslagare i den bräckliga farkost, vari de tillsammans
färdades över Adriatiska havet: ”var icke rädd, du har
Caesar och hans lycka ombord”. I bägge fallen är det
stark förtröstan som talar, i ena fallet förtröstan till
Fadern, i det andra till ”Caesars lycka”. Och mellan det
att anse sig vara Guds utvalda redskap och det att känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
