Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamle reste sig.
— Låt det vara godt, upprepade han. Låta
det vara godt, ja. Så låter det alltid. Jaså, du
har dragit till huset, du. Nej, dragit ifrån huset
har du, allt från det du kunde röra dig själf. Har
jag inte fatt lega dräng för dig kanske? Sa’jag dig
inte, att du skulle vara med och köra in hö t i dag?
Och så ger sig den förbannade pojklymmeln till att
ränna åt skogen, innan nå’n annan fått opp ögona
en gång.
Sven Ersson hade rest sig opp och gick fram
emot sonen.
— Vet du, hvad jag borde göra med dig?
skrek han. Stryk skulle du ha, så gammal du är,
stryk så du skall minnas en annan gång, hvem som
är far din.
Och han lyfte handen, medan hans knän
darrade af sinnesrörelse.
Alla som sutto vid bordet, hade rest sig opp,
katten sprang skrämd under sängen, och Katrina
började gråta borta vid spiseln.
— Stilla dig far, bad hon igen. Stilla dig för
Guds i himmelen skull.
— Slå till! sade gossen. Slå till! Men så min
själ, slår jag inte igen.
Sven Ersson gaf till ett utrop. Det lät som
ett rytande af smärta, han fattade sonen i strupen
och slog honom blindt med högra handen i hufvu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
