Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och en försigtigt genom grinden för att inte komma
i olycka genom att trampa på paddan.
Men hur han nu också hade dött, säkert är,
att gamle Matts dog i god tid, innan han sett sina
barnbarn. Och hvarken dotter eller måg hade
någonsin haft något besvär af honom. Sven Ersson
satt ensam på gården, och hans lif var fyldt af det
lugn, som kommer af medvetandet att äga något.
Men han var ändå inte nöjd. Hans hustru
födde honom under de första åtta åren af deras
äktenskap två döttrar, men ingen son, och detta
grämde honom, grämde honom ända in i själen, ty
han önskade sig en son, som kunde ta gården efter
honom och behålla den, så att den stannade inom
slägten.
Hos denne torpareson hade utbildat sig en kärlek
till torfvan, som var af helt annat slag än den,
hvilken närts utaf att generation efter generation ha
varit i besittning af jordens goda. Han glömde
aldrig, att han var af en annan stam än de gamle
bondslägterna. Han hade sett sin far stå med
mössan i hand och be bonden om en månads anstånd
med arrendet, när det var knappt med födan, och
den ena kon hade dött. När fadern sedan dog,
hade han sett, hur modern gått omkring i gårdarna
för att få sig en brödbit här och ett halfstop mjölk
där. Nu satt han själf på eget hemman. Allt som
fans på gården, hörde honom till. Han hade aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
