Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger bort med mig. Men lyfte mig ett tag, det
gjorde han. Och då tänkte jag som så: »Jaså,
du är illmarig, tänkte jag. Jaså, du tänker flyga
opp med mig, så jag ska’ slå ihjäl mig emot
backen, tänkte jag. Låt gå då! Sak samma, hur en
kommer ner. Det här går kanske vigare än att
klösa ner utför en gammal gran.» Jag såg hela
skogen rätt under mig, grenar och mossa och stora
stenar! De stod opp öfver marken, lagoma att slå
ihjäl sig på, och stora bara grenar tittade ut mellan
barrena rätt inunder mig, precis som de ville spetsa
mig. Höken, han ville till väders. Men jag ville
ner. Och jag drog och drog. Men han stretade
emot och flaxade. »Vänta, din lilla satan», tänkte
jag, »du vill åt himlen, men det vill inte jag än
åtminstone.» Och så tog jag ett tag till. Och då
kände jag, att jag sjönk neråt. Grantopparna reste
sig öfver oss, och ett par buskiga grenar slog mig
i ansigtet. Då skrek han och tog tag med
vingarna. Men så slaknade han, och pang — låg vi
i backen.
— Jässus, men slog du dig inte?
— Jag?! Nej. Jag satt på ändan, kan jag
tala om. Men höken hade visst slagit sig, för han
var så lugn och beskedlig och glodde stort, när
han fick se honan, som blef rädd för oss och flög
till väders, så att det skrapade mellan kvistar och
ris. Men jag slog höken i en sten, så han blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
