Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det så mycket mer. Och det var den äldsta dottern,
Johanna, en storväxt, stark jänta på närmare trettio
år. Som en karl — och värre än en karl, brukade
de säga — låg hon i med arbetet från morgon till
kväll. Hon sparade in en dräng åt Sven Ersson,
det sade han själf. Ty hon kunde plöja och så,
föra lien och packa ett hölass, rida hästarne i bet,
köra timmer och gräfva i jorden. Allt det tyngsta
arbete kunde hon göra. Aldrig blef hon trött, och
aldrig var hon ledsen.
Hon var större än brodern, eller såg
åtminstone större ut, och hon hade hela hans lifliga,
friska lynne, utan att äga något af hans
obeständighet och lust för dagdrifveri. Hon var af dessa
människor, hvilka synas liksom födda för det
hårdaste arbete, och som växa starkare och skjuta
kraftigare växt under ansträngningar. Hennes bröst
stodo fylliga under de kraftiga axlarna, och ur
det runda ansigtet med dess starka haka, något
stora näsa och bestämda mun lyste under ett
yfvigt hårfäste ett par ögon, hvilka sågo ut, som
om de icke kunde låta sig förbryllas af något i
världen. När hon kom genom skogen med kjolarna
oppdragna, bara armar och sjaletten löst knuten
under hakan, hördes hennes sång som ett eko af
skogens stora hälsa, och när hon ropat in korna och
föste dem framför sig, såg det ut, som om hon
varit vän med dem allesammans, där de i oordnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
