Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut öfver den stora, svarta ödemarken, som låg öde
midt i skogens grönska, skakade gubbarna på
hufvu-det och tackade gud, som bevarat deras egna hemman.
Men pojkarna skrattade af trots mot den
öfver-vunna faran.
— Kronan kan tåla litet afbränning, menade de.
Och de ekonomiska talangerna påstodo, att
hade man fatt hugga undan litet här och där som
i gamla dagar, så skulle inte så mycket ha gått åt
för branden. Träden hade då ej stått så tätt,
förklarade dessa.
Plötsligt ljöd genom den varma
eftermiddagsluften ett ljud, som klingade lustigt och klart genom
skogen. Det var ljudet af ett dragspel, som satte
i med en vals. Ljudet kom från en stenhäll, hvilken
med svartnade sidor höjde sig öfver den kolnade
marken, och högst uppe på stenen satt Gustaf och
spelade.
Ingen visste, hur han i en hast hade fatt dit
handklaveret, och ingen hade tänkt på, att den
stora branden skulle sluta med lek. Men platsen
omkring stenen var vid och jämn, och danslusten
grep hela denna skara af ungdom, som för några
dagar slitit sig lös från lien och ladugården.
— Ta i, pojkar, skrek Gustaf. Han log med
hela ansigtet, och hans klackar sparkade takten mot
stenväggen.
Betänketiden blef häller icke lång. Par efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
