Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men när dottern ingenting sade, hade också hon
tegat. Och när slaget nu kom, stod hon rådlös.
— Mor, kom det till sist bortifrån sängen.
Det stack till i den gamla. Hon ville så gärna
säga något, men hon visste, att ingenting ändå kunde
lätta. Och hon hade ingenting annat £tt svara än:
— Hvad vill du?
— Mor, sade rösten igen. Hvad ska’ far säga?
Just det hade den gamla tänkt på. Hela tiden
hade hon grubblat på detta, tänkt öfver, om det ej
kunde uppskjutas, bråkat sin hjärna hit och dit med
skäl, tröstegrunder och föreställningar. Men nu när
dottern sade det, visste hon med ens, att det inte
fans något uppskof, och med förskräckelse förstod
hon, att om en liten stund skulle han vara inne,
och då skulle han fa veta allt. Hon föresatte sig
bara en sak: han skulle inte fa slå dottern. Och
med lugn röst, som om hon talat om något helt
alldagligt, svarade hon:
— Det blir inte bättre, för att han blir ond.
Johanna talade inte mer. Hon bara steg opp
och knäppte ihop kläderna om sig. Hon gjorde
ett par rörelser med kroppen, som om hon frös,
satte sig i en vrå bakom spiseln och stirrade på
elden.
— Du ska’ inte sitta så där, sade modern.
Kanske skrifver han till dig, att han kommer hem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>