Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kedjan dinglande på magen, nål i ylleduken om halsen
och stor knölpåk i hand.
— God dag, du, Jansson, tyckte Sven Ersson.
Hur lcfver världen med dig?
— Tackar som frågar, Sven Ersson, hur har
du’t själf?
Gubbarna skakade hand och sågo blidt på
hvarandra.
— Det är ensamt, nu se’n son har rest åt
Amerika’t, sade Sven Ersson.
Jansson sneglade åt sidan och söp litet efter
andan.
— Ja-a, sa’ han. Jo-o. Nog är det det.
— Kan undra, hvad pojken skulle i Amerika’t?
Han har ju gård och grund hemma, fortfor Sven
Ersson.
— Ja, det har han förstås, gemälte Jansson.
— Då var det väl ingen nödvändighet då,
återtog Sven Ersson, det var väl något annat, som gjorde,
att han ville dit.
— Det talte han inte om, svarade Jansson.
Det började koka i Sven Ersson, fast han
försökte hålla sig lugn för att fa öfvertaget. Och
därför svarade han i en ton, som var beherskad, säflig
och oskyldig, som om han inte menat något ondt alls:
— Ja, se de kan fara åt Amerika utaf många
orsaker.
Jansson såg uppåt luften ett tag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
