Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på isterbuken, fast de borde sitta, där hvarken sol
eller måne kan lysa.
— Jaja, det är bäst du står stilla och bor på,
hvad jag har att säga dig, fortfor Sven Ersson, mera
och mera häftigt. För en gång, ska’ du ha i dig,
hvad du är för en. Och du kan tala om för hvem
du vill, att det var jag, som sa’t. Jag ska inte neka.
Härmed rann sinnet på Sven Ersson och han
slog den andre en örfil, så att hatten ramlade af,
och han sprang tillbaka mot en tall.
— Är du galen, Sven Ersson, ska’ du slå mig,
för hvad pojken har gjort?
Han var blodröd i ansigtet och höjde knölpåken.
— Ja, det ska’ jag, skrek Sven Ersson. För
pojken har jag inte tag i, men dig har jag. Och
vill du ge honom, hvad han ska’ ha’, så kan du
resa efter’n till Amerika’t och leta rätt på’n.
Undvikande käppen rusade Sven Ersson på sin
vederdeloman, och det föll ordentliga slag å ömse sidor.
Gubbarna pryglade hvarandra tätt och eftertryckligt,
tysta, upphettade och ängsliga, att någon skulle komma
vägen fram och få se dem. Jansson hade käppen,
men den andre var honom så tätt in på lifvet, att
han kunde inte bruka den. Dessutom var han tjock
och ovig, så att Sven Ersson fick omkull honom.
När han slagit sig trött på den liggande, slängde
Sven Ersson käppen långt bort i skogen och gick
utan att säga ajö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
