Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora pojken. Han sprang omkring på backarna
med lingult hår och stora blå ögon och sade
mormor och mor och allt möjligt. Men Sven Ersson
kallade han för far, och ingen kunde någonsin få
honom att säga annat. Gubben skrattade, för hvar
gång han hörde det, och han blef så van vid att
heta far, att han var lika nöjd om att heta något
annat.
Men det bästa var, att den yngsta dottern
hade blifvit gift. Och så bra gift som hon blef
se’n. Enda sonen till en rik bonde, som hade
mycket mer än Sven Ersson, hade friat till henne,
och det blef bröllop på hösten, stort kronbröllop
med prosten och prostinnan bredvid brudfolket och
ett stort hästskobord dukadt inne i stugan. Fin
mat var det på bröllopet: pastejer med
sviskon-fyllning, ä la dauber på ål och risgrynspudding med
skinka, bringa, tunga och korf, vinsoppa och
gås-stek med äpplen i, blåbärskräm med bakelser och
tårtor af alla de slag. Bränvin och öl och vin hade
gästerna fått dricka, och efter det bröllopet
be-höfde ingen, som inte ville det, gå nykter och lägga
sig. Efter måltiden tackade prosten för maten och
talade för brudgum och brud samt uppmanade de
närvarande att tänka på de nygifta. I skålen
framför honom lades både silfverbägare och skedar,
pängar och allt som tänkas kunde. Och på tallri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
