Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omöjlig. Grenarnas rassel, och det lugna, underliga
ljud, hvilket går igenom skogen, lät som en enda
oändlig suck, hvilken gjorde honom vek om hjärtat
som ett litet barn. Eller också kunde han drifva
omkring i skogen, tills han kom ut till hafsstranden.
Där lade han sig ned på andra sidan vägen,
hvilken öfver norra landborgen leder fram till fyren.
På ett kalkstensblock låg han, det var stort och
slätt som ett golf och fullsatt med underliga
afbildningar af djur, som med sina skal fastnat i kalken
och legat där inkapslade i tusentals år. Gustaf hade
hört en herre, som han skjutsade, förklara det för sig.
Han tyckte, att han själf var som ett af dessa djur,
hvilka skulle bindas fast vid stranden, tilldess de
stelnade och sedan begrafvas för evigt. I terasser
gingo de stora stenarna ned mot sjön, sänkte sig
under vattnet, hvilket i långa vågor slog öfver dem.
Långt ut i hafvet gingo dessa flata, ofantliga block,
och alla voro de fulla med otaliga djur, som dött
och växt fast, och som aldrig skulle väckas af
solljuset.
Och under dessa vandringar, från hvilka han
ständigt kom hem utan villebråd, och efter hvilka
handklaveret låg tyst och dammigt uppe på hyllan,
mognade hos Gustaf beslutet, att han skulle resa.
Hans enda bekymmer var, att fadern inte skulle
gifva honom lof. Ty nekade han pängar, så visste
Gustaf inte, hur han skulle komma i väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
