Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Katrina teg, ty hon märkte på hans sätt, att han
ville säga något.
Till sist nickade han ett par gånger och strök
sig med handen öfver ögonen.
— Jag har haft lyckan med mig i allting, sade
han. Herren har välsignat mig med åker och gröda;
boskap och pänningar har jag också, goda barn
har jag haft, och på sistone kan jag dö lugn,
därför att jag inte behöfver frukta för min ende son.
Sven Ersson läste inte ofta i bibeln, men när
han tänkte högtidligt på sitt lif, hände det ibland,
att han lånade skriftens uttryckssätt för att
tydliggöra, hvad han kände. För honom hade hans son
varit det största, kring hvilket hans lif hade samlat
alla sina ansträngningar. Och han knäppte sakta
ihop sina händer, när han sade de sista orden.
— Månntro om de inte komma snart? sade
Katrina om en stund. De skulle bara ta’ hem ett
lass ved, innan det blef för mörkt.
— Det är månsken ute, sade Sven Ersson.
De ser nog.
Och det blef åter tyst i stugan, i hvars ena
hörn lill-Sven hade somnat mot sofflocket.
Om en stund lyssnade Katrina igen.
— Nu åker det, sade hon, ja, nu åker det
bestämdt. Därmed satte hon på kaffepannan och
började raka undan och blåsa opp i elden.
Det dröjde inte länge, förrän knarrande stöflar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
