Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ersson trodde just hvarken det ena eller det andra.
Men det föll honom in, att man kanske mjuknar
en smula, när man går ensam hemma och väntar
på sin son. Det gjorde honom riktigt godt att tänka
på, att Jan Jansson inte hade det bättre än han.
När han stannade hemma under vagnstaket,
kom lill-Sven springande och ropade:
— Far! far är hemma!
Det stack till i Sven Ersson först, och han
svarade:
— Morfar ska’ du säga, pojke.
Den lille stod och tittade och undrade, lian
begrep inte, hvarför det skulle vara på annat sätt
nu. Och han hade hela tiden gått och väntat på,
om inte far skulle ha något med sig åt honom ifrån
sta’n.
Men när Sven Ersson såg pojkens frågande min,
ångrade han sig.
— Säg du far, sade han och lyfte honom opp
på ena hästen, som stod lös och väntade utanför
stalldörren. Du förstår inte bättre.
Men inom sig fick han en underlig tanke, att
hur det nu också gick, så cn pojke hade han i alla
händelser. Och han tänkte för sig själf, — att i
den delen var han rikare än rika Jan Jansson.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
