Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
möjligt, som ingen förstod. Han sade, att han haft
en son, som var död och borta, och han hade gått
ensam och sörjt, till dess att han trott, att en
människa kunde sörja lifvct ur sig. Sonen var i en
annan värld, sade han, i en värld, där han själf
tyckte, det var godt att vara.
— Men han har stått upp igen, sade Sven
Ersson, stått upp från de döda och kommit tillbaka
till gamla far. Ilan är mycket mindre nu, än han
var förr, hans ögon, som förr var bruna, har nu
blifvit blå. Men det gör ingenting, för det är ändå
samma pojke, och liten blir nog stor. Men när’han
blir stor ska han låta bössan hänga och inte skjuta
djuren ute i skogen. För annars vill han bort igen,
och gården får förfalla och allting blir öde och tomt.
Så började han tala om den förlorade sonen,
som for bort i främmande land och förtärde sina
ägodelar.
— Och sedan han allt förslösat hade, sade
Sven Ersson, vardt en stor hunger i det landet, och
han begynte lida nöd.
Den sjuke talade tyst och med ansträngning.
Men ingen af kvinnorna vågade störa honom.
Lill-Sven lät sin hand ligga kvar i gubbens och grät
ej, såg bara på morfadern med samma stora,
undrande blick.
— Ja ja, fortfor Sven Ersson, han begynte lida
nöd, och sedan fick han vakta svinen, Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
