Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gömde inne i lianden en tapp hår, som han dragit
af hatten, och kröp bort i en vrå för att i fred få
njuta af bytet.
Olof Larsson gick fram till spiseln och tog
slefvcn ur dotterns hand.
— Du far gå ner och mjölka, sade han. Jag
ska nog göra i ordning till kvällen.
Flickan gick, och Olof Larsson tog af sig
tröjan för att vara ledigare. Därefter lade han på mera
ved, stälde sig vid grytan och rörde i gröten. Det
syntes på handlaget, att han inte var ovan.
Det var på nyåret 1844, och på den tiden
gick det hårdt till vid de stora julkalasen. Där
dansades, åts och dracks, och när bränvinet, som
ännu lönbrygdes i stugorna, gjort sinnena eldfängda,
var det inte långt till knifvcn.
De äldsta sönerna hade varit borta i två dygn.
De hade farit på kalas, och när de inte kommo
hem, visste Olof Lassson af gammalt, hur det var
fatt. Ur gård i gård foro de, och när bränvinet
var slut i gårdarna, hittade de alltid vägen till
någon af de hemliga eller öppna krogar, som höllos
vid landsvägarna. Så länge pängarna räckte, fördes
där ett vildt lcfvcrne med drickande, kortspel och
jäntor. Och när de ändtligen återvände till hemmet,
voro de fulla och trötta, sofvo i dagar, och Olof
Larsson hade ingen hand med dem.
Det var modern, som gifvit dem pängar, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
