Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjal af hufvudet och stampade snön från fotterna.
Men Olof Larsson vek icke ur stället. Hustruns
hemkomst vid denna tid på dygnet var något i hans
lif alldagligt, men fantasierna och mörkrädslan hade
i den grad makt öfver honom, att han ännu stod
stilla och stirrade, som om han sett en syn.
— Hvad glor du på? sade en stark röst.
Känner du mig inte? Kan du inte få eld på ett
ljus, så en kan se?
Olof Larsson tog på spiselkanten efter
svafvel-stickorna och en liten svafvelluktande låga glänste
blått genom mörkret. Han tände stillatigande på
talgljuset, som stod bredvid, och efter att ha kastat
en blick på hustrun, gick han tillbaka till bädden.
Ingrid tog långsamt af sig öfverplaggen, hvilka
hon forsigtigt lade öfver hvarandra på en stol. Hon
var en storväxt, välskapad kvinna, som ännu icke
fylt fyrtio år. Arbetet hade icke beröfvat hennes
kropp den rundning och smidighet, något som eljest
är vanligt hos den arbetande klassens hustrur.
Kanske berodde detta på, att hon egentligen altid
undvikit strängt arbete. Hennes hals och axlar
voro fylligå, brösten höga och starka som på en
kvinna, hvilken utan möda födt barn. Ansigtet bar
ännu rodnad, och munnen hade svälda läppar,
omkring hvilka ett eget leende spelade. I hennes drag
fans något vällustigt, något af glupande begär, och
ögonen sågo ut, som om de ständigt sökt efter ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
