Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mättnad. När hon var ensam, kunde hela ansigtet
fa ett dolskt och inbundet uttryck, och hennes ögon
en glans, som var fosforns.
Hela tiden medan hon klädde af sig, log hon
på det sätt, som när en människa ser sina
hemligaste tankar och njuter af dem. Det låg något
förrädiskt och på samma gång något lockande i
detta leende, hvilket syntes stå i samband med
hvarje klädesplagg, som aftogs eller föll, och denna
kropp, hvilken tycktes sträfva efter att göra sig
ledig till omfamningar.
När hon endast hade kvar det korta linnet,
som räckte till knäna, gick hon fram till ljuset och
släckte det med fingrarna. När lågan slocknade,
såg Olof Larsson på golfvet, hur de breda skuggorna
af hennes ben liksom vidgade ut sig och försvunno
i mörkret. Sedan kände han hennes kalla fötter,
som snuddade mot hans kropp, när hon steg under
täcket, hörde, hur hon ryste till, när hon kröp ihop
i bädden, och tyckte sig urskilja ett tyst skratt,
som hon kväfde med täcket.
Strax därefter ljödo lugna, jämna andedrag,
som tillkännagåfvo, att Ingrid sof.
Olof Larsson erfor en känsla af vämjelse.
Närheten af denna mjuka, stora kvinnokropp, hvilken
ännu syntes honom varm af en annans omfamning,
uppfylde honom med en känsla af obehag, så stark,
att han trots sin trötthet icke häller nu kunde somna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
