Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han låg ännu vaken och stirrade utåt rummet.
Mörkrädslan hade försvunnit, och i stället började
han tänka, tänka på alt möjligt, som gjort hans lif
till livad det nu var.
När han gifte sig med Ingrid, hade folk
af-rådt honom. Själf hade han ej varit säker på,
livad han tänkte om henne. Om hon hade haft
älskare före honom, det visste han inte. Han
livar-ken trodde det eller inte trodde det. Möjligt
föreföll det i alla händelser. Men han visste intet och
skulle häller aldrig få veta något. Ty så fort han
försökte fråga henne 0111 detta, skrattade hon bara,
och hon skrattade på ett sätt, som kom hans blod
att koka af lidelse. Hvarlör hade han gift sig med
henne? Ja. Han ville äga henne. En morgon
vaknade han och var gift. Det var hela saken-.
Prästen hade själf läst välsignelsen öfver dem.
Det gick bra till en tid. Barnen kommo, och
Ingrid skötte sitt hem, gladdes åt de små och var
mor för dem. Ibland var hon litet ojämn, slog
dem och skrämde dem. Men det gick snart öfver,
och Olof Larsson tänkte alltid, att litet konstiga
är alla kvinfolk. Man kan just aldrig bli rätt klok
på dem.
Men när det tredje barnet skulle komma till
världen, då blef Ingrid som förändrad. Det bröt
ut en dag, när Olof Larsson kom hem ifrån sta’n.
Pion satt ensam i stugan och grät, så att tårarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
