Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något hemskt, som en gång kunde bli farligt för
honom själf. Han låg stilla i bädden för att icke
oroa hustrun, och omsider blefvo tankarna tyngre.
Han insomnade med pannan lutad mot soffans
karm. När han vaknade, var hustrun redan uppe,
stod vid spiseln och kokade kaffe.
— Det är kallt i dag med, sade Ingrid lugnt,
som om hon stigit upp efter en välförtjänt hvila.
— Ja, det är väl det, svarade Olof Larsson
och såg på rutorna, hvilka voro betäckta af en
tjock is.
Olof Larsson kom att tänka på, hur det var
möjligt, att han kvällen förut kunnat se något
ansigte genom rutan. Först nu erinrade han sig, att
den varit isbelagd. Stjärnorna hade han kunnat se
genom det öfversta glaset, dit isskorpan inte räckte.
Men ansigtet! Medan han klädde sig, gick han
oupphörligt fram till fönstret, som var aldeles
bakom soffkarmen. Då upptäckte han liksom ett rundt,
stort hål, där isen var tunnare, och det ryste i
honom. Ty han förstod, att den, som stått där,
måtte ha stått aldeles intill rutan och andats på
den utifrån för att få den varm, så att isen skulle
bli tunnare. Men den, som hade gjort det, måste
ha stått där länge och gjort sig mycket besvär, ty
det ta’r tid att värma en ruta utifrån med
andedrägten. Det var altså någon, som nödvändigt
hade velat se på honom, medan han sof, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
