Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, haa har det, genmälte modern.
Hon satte fram kaffet åt dem och fortfor med
lägre röst, i det hon med en blick öfvertygade sig
om, att barnen fortfarande sofvo:
— Han ville slå mig nu igen. Det är, som
om han vore galen.
Hennes röst lät så naturlig, som om hon
verkligen varit vred öfver en förolämpning.
— I går kväll, när jag kom hem, gick han
oppe och spökade, och han sa’ inte så mycket som
goddag åt mig. Och i dag när jag är oppe före
honom och gör mig till och kokar kaffe, så flyger
han på mig och vill slås och skriker, att jag lagt
gift i kaffet.
Den yngre sonen reste sig opp och skrattade.
Han var mindre starkt bygd än brodern, hade ljust
hår och ljusa ögon, aldeles som han. Men han var
välväxt, och hans ansigtsuttyck saknade broderns
tungsinthet. Öfver ögonen snodde sig ett par
underligt tecknade ögonbryn. De voro mörkare än
håret, breda, och slutade i två inåtböjda krokar,
hvilka, när pannan rynkades, förenade sig i en hvass
vinkel. För öfrigt liknade båda modern.
— Han är galen, sade Fetter till sist, alltjämt
skrattande. Ta mig fan, tror jag inte, att han
är galen.
Ingrid gick i skåpet och tog fram en flaska,
som hon stälde på bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
