Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon hade varit så dum, och utan att känna ens
en rysning öfvertänkte hon med kallt blod de
möjliga följderna.
Länge hade den tanken legat och grott hos
henne, att hon skulle taga mannen af daga. Hvad
hon kunde vinna därvid eller förlora, beräknade hon
icke. Tanken hade sprungit upp midt i det kaos
af lidelser och drifter, hvari intet mänskligt öga kan
se sitt eget sammanhang. Den hade lurat inom
henne som något oundvikligt, som något, hvilket en
gång skulle komma. När sjömannen brände in
ankaret i hennes arm, hade hon tänkt därpå och
leende bedt honom att bränna en knif på den andra
armen. Han hade frågat hvarför och skakat på
huf-vudet, sagt nej och sett betänksam ut, men hon
kunde sedan dess aldrig se sin nakna arm, utan att
tycka, att knifven borde sitta där. Ingen människa
hade hon anförtrott denna tanke, förrän . . . Hon
tänkte på gårdagen, och påskyndande sina steg gick
hon vidare på vägen, som nu låg högt mellan
stenmurarna och var hårdt tilltrampad, så att snön bar.
Hur hon kommit sig till med gärningen just i
dag, visste hon inte. Hon visste bara, att den
legat henne i blodet och stått för hennes inbillning
dag ifrån dag, år efter år. Omsider hade hon
blif-vit förtrogen med denna tanke, och den hade bitit
sig in i hennes själ, som om den hört dit och icke
kunnat slitas bort, med mindre än att hennes eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
