Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oväntadt, att hustrun gjort ett försök mot hans lif.
Han tänkte tillbaka på små händelser dem emellan,
hvilka han kunde erinra sig, och han kom
underfund med, att just detta hade han länge fruktat.
Hade han inte tänkt på detta, när han låg vaken
på natten, först innan hon kom hem och sedan, när
hon lagt sig bredvid honom i bädden? Hade han
inte sett det på hennes miner, på hennes sätt,
hennes ögonkast? Olof Larsson erinrade sig i en hast
en mängd saker, som han förut icke fästat någon
vigt vid. Och han började tänka på, hvad han skulle
säga åt prosten.
Det började ljusna, icke som när solen träder
fram och i öster målar en strimma af rödt, öfver
hvilken dess klot höjer sig och kommer med ljus,
utan det dagades sakta och omärkligt, utan att en
stråle trängde genom det tjocka skylagret. Det blef
en kall dager, genom hvilken man kunde se. Det
var allt. Och Olof Larsson kradade sig ned för
stegen och gick fram mot prestgården.
Han gick samma väg som hustrun nyss hade
gått. Men han såg ingen, och när han kom in på
gården, stannade han en stund och betänkte sig.
— Hvacl skulle han säga prosten?
Med ens öfverfölls han af en känsla af blygsel.
Han skulle stå därinne med mössan i hand, prosten
skulle komma emot honom i pipa och nattrock, bjuda
honom sitta ned och fråga honom, hvad han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
