Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3-
Vintern gick, och snön föll. Öfver den vida
alfvaren föll snön allt tätare och tätare. Den bredde
sig ut öfver den stora slätten, så att stenmurarna
försvunno, och det flata landet gick i ett med hafvet,
där isen band böljorna och själf bar massor af snö
på sin blanka yta, som hvilade öfver vågen.
Byarna lågo som hvita kullar på den snöiga slätten,
och öfver dem alla reste sig kyrkornas vänliga torn,
också de hvita, men med mörka hufvar. Snöhöljda
reste sig väderkvarnarna ur den djupa massan.
Liksom dubbla stegrader stretade deras tjärade vingar
ut ifrån hvarandra, och kring den nedersta, som
fastnat mot jorden, klängde sig snön, liksom sugande sig
om opp i ett tätt omhölje.
Vintern var sträng, och de små hästarna, som
lupo ute, gnäggade hungrigt utanför hemmens knutar.
Öfver sundet, som skiljer Öland från fasta landet,
lade sig tjock, körbar is; endast i midten gick
Kalmar-råken öppen och svart.
Långsamt släpade sig vinterdagarna fram hemma
i Bägby, medan hvar och en gick i sina egna tankar,
och ingen brydde sig om, livad den andre ville eller
gjorde. Det var någonting i rörelse midt i denna
dofva stillhet, som växte omkring husbonden själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
