Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bedja dem låta honom dö i frid, ensam härinne.
Han skulle aldrig göra dem något mera ondt. Men
som en katt kastade sig Petter öfver honom och
tryckte handen mot hans mun för att förtaga hvarje
ljud, som kunde förråda deras gärning. Olof
Larsson vred sig som en mask. Han samlade alla sina
krafter och bet sonen i fingret, bet som ett vildt
djur, hvilket hugger ifrån sig i dödsångest.
Petter ryggade tillbaka. Han uppgaf ett
däm-padt ljud, midt emellan en ed och ett skrik.
Huggen föllo igen, och Olof Larsson sjönk
tillsammans. Hans motståndskraft var slut, lifvet
rann bort, och hans muskler slappnade. Hans
fruktan hade försvunnit, han ville inte ens kämpa emot
längre, och inom honom kom vissheten om dödens
närhet och kväfde hvarje tanke på att lefva.
Han kände ett hugg, hvilket med ett krossande
ljud föll mot hans tinning, och andedrägten slocknade.
Flämtande, fulla af fasa stodo de båda
bröderna med yxor i händerna lutade öfver den döda
kroppen. Deras händer darrade af sinnesrörelse,
och de lyssnade efter ett ljud. Men lifvet var borta,
och deras ögon möttes.
De kunde ej taga ett steg. De sågo
hvar-andra i ansigtet, och inom båda flammade begäret
att hugga in på hvarandra, fortsätta mördandet och
döda hvarje vittne, som kunde uppenbara, hvad
som skett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
