Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härmade ljuden med läpparna, tystnade och lyddes,
frös i hela kroppen och frambragte å nyo samma
ljud. Hans hörsel var skärpt till det yttersta. En
släde, som med klingande bjällror körde förbi, kom
honom att spritta opp och se ut genom fönstret,
om den hade kört in på gården. Han hörde skrik:
Herre Jesus, hjälp mig, ropade det. Och skriket
växte inom honom. Det blef till ljud, ljud, som
han hörde, klart, tydligt och genomträngande.
Han reste sig opp, och darrande i alla leder
gick han öfver gården mot ladugården. Det föll
honom in, att fadern kanske ändå icke var riktigt
död. Då såg han, att dörren ut till vägen stod
öppen. Petter hade glömt att stänga den.
Med en förbannelse slog Erland igen porten,
och med ojämna steg gick han på nytt fram mot
ladugården. Han tog yxan i hand, och som om han
fruktat en farlig fiende, steg lian forsigtigt öfver
tröskeln och närmade sig stället, där fadern låg.
Han var alldeles viss på, att kroppen skulle ha flyttat
sig, eller kanske sitta upprätt och stirra emot
honom i mörkret. I yttersta ångest lyfte han yxan,
färdig att hugga till.
— Hvar är du? sade han högt.
Orden dogo bort i en tystnad, som isade
honom ända till benen, och ansträngande sina ögon
till det yttersta, upptäckte han faderns kropp i
samma ställninsr, som han lämnat honom. På hufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
